Artikel om Almviks Gård

Publicerad i Västmanlands Läns Tidning (VLT), 27 augusti 2005, av journalisten Alisa Bosnic

HareKrishna

Almviks gård ser ut som vilken svensk by som helst, vackert belägen vid en sjö, omringad av skog och stora ängar. Stugorna har vita knutar och i lummiga trädgårdar leker barnen i sandlådan. Ett litet bageri ligger i en bostadslänga av trä. Det är härifrån det doftar gott på morgnarna när nybakat bröd tas ut från ugnen och förbereds för försäljning. Men när gatorna börjar fyllas med folk och bageriet får sina första kunder ser man att det handlar om en speciell by. Hare Krishna-medlemmarna klär sig vackert. De har speciella indiska kläder – männen går i orangefärgade dhiti (ett långt tygstycke, som på traditionellt sätt knyts runt midjan och som täcker benen ned till vristerna). Många har rakade huvuden med alla bär den obligatoriska hårtufsen på bakhuvudet. Kvinnorna klär sig i en färgglad sair (en lång tunika) och har uppsatt hår. Många bär indiska namn och har ansiktsmålningar – målade av lera från den heliga floden Ganges.
I ett gammalt hus,som för länge sedan var en ladugård, ligger templet. Vi tar av oss skorna och kliver in. Munken Arista-ha är präst på altaret. Det betyder att det är han som tvättar och klär på Gudsgestalterna. Gudsgestalterna, som är fem till antalet, tillverkas och dyrkas enligt skrifternas strikta regler och precis som människor vaknar de på morgonen, äter och sover på kvällen.

-Gud är inte enbart ett ljus eller en kraft, han en transcendental person och uppenbarar sig i Gudsgestalten, förklarar Arista-ha.

Första mässan börja redan kvart i fem på morgonen. För närvarande bor två munkar och en nunna i templet, och det är de som ansvarar för mässan. Medlemmarna som jobbar ute i samhället har svårt att komma till den tidiga mässan, men alla medlemmar som kan och vill är välkommna. Morgonen börjar med en gruppmeditation och läsning ur heliga skrifter.

-Vi lever efter fyra principer, säger Arista-ha.Som invigd avger man ett löfte att inte ha otillåten sex, och det betyder att vi gör det bara i syfte att skaffa barn. Vi äter inte kött, fisk eller ägg. Maten, som är speciellt lagad, ska vara först offrad till Krishna. Vi dricker varken kaffe eller te och röker inte.

Arista-ha låter blicken glida över tempelrummet. Det är en stor och rymlig lokal, med en enkel och stilren inredning. Rökelsedoften blandas med doften av curry från köket och väggarna är täckta av heliga målningar. En lugn och sval atmosfär sveper runt om lokalen. Arista-ha visar respekt för Gidsgestalterna och går ner på knäna framför altaret.

-Krishna är allomfattande. Genom att förstå Krishna kan jag relatera till mig själv och växa som människa.

Arista-ha har varit med i rörelsen från Sverigestarten 1973. Han studerade teologi i Uppsala när grundaren, Hare Krishna-rörelsens egen guru, Shrila A.C. Bhativedanta Swami Prabhupada kom på besök. Sedan dess har Arista-ha varit ute och missionerat i hela världen. För ett år sedan kom han från Italien för att bosätta sig på Almviks gård.

-Jag lever ett väldigt enkelt liv. Jag har ingen familj, äger ingenting och behöver inte bekymra mig om världen utanför. Jag har inte så mycket till övers för det materiella livet, säger han.

Från köket, bakom tempelrummet hörs skratt och skrammel. Andjanoja och Gaurangi kommer båda från Lettland. Gaurangi är nunna och bor på templet. Hon sitter och gör nya blomsterkransar för Gudsgestalterna medan Andjanoja sitter på en pall och med all kraft rör om i en stor gryta. Han lagar Burfi, sötkarameller, som görs på mjölk från egna kor, och socker. Kakorna, som liknar vanliga kolakarameller har en stark smak av färsk komjölk ska offras till Gudsgestalterna.

-Vi har 15 kor men bara två ger mjölk. De andra är pensionerade. Kon är väldigt speciell för oss. Vi är alla uppfödda på komjölk och modersmjölk och betraktar kon som en mor. Därför får vi inte döda henne, utan vi låter korna leva tills de dör av ålderdom, förklarar Per Esselius, en av medlemarna.

Astasiddhi devi dasi har bott på Almviks gård i 23 år till och från. Hon jobbar som Waldorfslärare inte lång från byn men den här dagen är hon ledig och är på väg till sjön för att bada.

-Jag kan inte tänka mig något annat liv än det här. Jag har varit sökande och letat hela mitt liv. Men när jag första gången stötte på Hare Krishna vistte jag direkt att jag kommit hem, säger hon.

Astasiddhi devi dasi växte upp i Tyskland i en vanlig familj, som inte alls var religiös. Men redan som liten drogs hon till kyrkan och den andliga världen.

-Jag har velat utveckla mitt andliga liv. Att leva enkelt och bo nära naturen som jag och min familj gör här är fantastiskt. Jag äter inte kött, röker inte och det är så skönt att bo med likasinnade. Lika barn, leka bäst, säger hon och skrattar.

Astasiddi devi dasi ä gift och har två döttrar, en 15-åring hemma och en vuxen som bor i Göteborg. Som lärare tillbringar hon mycket tid utanför byn och träffar dagligen "vanliga" människor.

-Många uppfattar oss som annorlunda och udda. Folk har förutfattade meningar och fördomar eftersom de inte vet så mycket om oss. Men det stör mig inte så mycket. Folk få väl tycka vad de vill.